Visst är det så att vårtecknen radas på varandra nu, och ett av de främsta är kanske att vår studsmatta är monterad och i full användning. Storebror kan plötsligt slå allehanda kullerbyttor och volter, medan lillasyster är märkbart äldre än i fjol och långt förbi de stapplande skutten vi tog del av för ett år sedan. Veckor som rusar till månader gör tydligen sånt med små barn.
Utvecklingssamtal kring nämnda treåring har jag också varit på för ett tag sedan - dock långt innan vi ens hade andats något om trampolinen. Ändå var fröken tvärsäker på att hoppa i studsmattan både var det bästa hon visste och det första hon kom att tänka på gällande egna styrkor.
Jodå. Varifrån nu det kom.
Fast visst kan jag begripa att hoppande står högt i kurs för denna tjej - hon gör ju knappt annat än susar runt dagarna i ända. Utom när hon bakar, förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar