Närmare sju år in i föräldraskapet borde man ju ha koll på att aldrig någonsin jinxa något genom att nämna ordet lugnt - inte ens när barnet är febersjukt och just lugnt.
Mitt förra inlägg var tidsinställt, och ungefär samtidigt som det publicerades tog vår söndag en helt ny vändning. Liten satt i min famn i soffan, men gick en vända till spegeln. Jag hade smekt hennes kinder och sagt något om dem, så sånt måste väl kollas upp tänkte jag. Fast i flickebarnet var tanken en annan, eftersom hon tydligen hade en liten pärla i näven. Och detta Astrid Lindgren-barn har full koll på vad man kan göra med små pärlor.
Mamma, titta en ärta i näsan, sa hon således fem sekunder senare. Så jo. Febrig och lugn söndag hemmavid blev istället febrig söndag på akuten.
Fast "ärtan" är ute, hjälpen vid VCS var exemplarisk och vi är hemma igen. Sämre kunde det ju också ha varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar