torsdag 22 februari 2018

Som en kort blinkning, nästan

Så skulle jag nog beskriva det faktum att vi nästa vecka har sportlov och att en stor del av vårterminen redan har rusat förbi. De går ju så väldigt snabbt - dessa dagar som blir till veckor och lika plötsligt till månader.

Fast det märks förstås också. Dagsljuset bjuder på energi och solen känns plötsligt värmande mitt i extremkylan som vi har vaknat upp till nästan varje morgon ett bra tag nu. Och så de efterlängtade vårmånaderna, som alldeles snart skymtar runt hörnet.




Vårmånader i all ära, men nog är det en fantastisk vinter vi har i år. Snö, bitande kyla och fylld med hänförande solnedgångar. Om man tänker efter så lite sådär som man minns dem från barndomen, vintrarna. 

Och nog vore det fint om också lillasyster och storebror en dag får ha sådana vinterminnen med sig in i vuxenlivet.

söndag 18 februari 2018

Gardinbyte

Det är intressant det här, hur suget att förnya hemma smyger sig på i takt med dagsljusets återkomst. Jag var ännu för någon dag sedan väldigt säker på att det är ut snarare än in som gäller hemma hos oss just nu. Tills jag i går morse, antagligen inspirerad  av min man som drog i gång med ett lampprojekt till köket, upptäckte ett skriande behov av nya gardiner till samma rum.



Några timmar och ett snabbt spontanbesök till stan senare är både nya gardinstänger och gardiner på plats. Sidogardiner, för första gången någonsin, eftersom vi tidigare har haft vita hissgardiner i alla fönster.




Och som vanligt, när man börjar peta i en ände så följer lite annat med också. Det är ett par år sedan jag har haft nåt annat än mormors löpare på bordet, men en gammal goding från Indiska känns helt rätt med dessa skira grå.




Bara den hemgjorda lampan kvar med andra ord. Väldigt otippade och oplanerade förändringar här hemmavid den här helgen, men lika trevligt för det.

tisdag 13 februari 2018

Nytt i barngarderoben

Inlägget är ett samarbete.

Häromdagen väntade en spännande överraskning från Maxomorra på vår trappa när vi kom hem från skola och dagis. Och visst kan ett paket med kläder från vårens splitternya kollektion, i lite nya färgskalor och med lekfulla mönster, göra vilken grå dag som helst extra glad.

Barnen fick varsin tygkasse med plagg och storebror hittade genast sina favoriter. 



Maxomorras kläder är som bekant riktigt ljuva och glada färgexplosioner. I vårens kollektion finns dessutom kläder i en mer neutral färgskala, vilket tilltalar vår stora sexåring just nu. Tröjan med björnar på blev således en favorit i både mina och hans ögon. I lillasysters också, och eftersom kvaliteten är hög och hållbarheten lång, så lär hon också få använda den om några år. 



De jättefina jeansen, som är mjuka och sköna, drogs på av en nöjd kille - vilket i sig är intressant då just jeans väldigt sällan är vår sexårings förstahandsval. Det är första gången som vi har ett par från Maxomorra, och eftersom herrn tycker att han nog kan ha dem annat än på kalas så får ju det ses som toppbetyg. Eller som han konstaterade, man kan ju till och med klättra i dem.




För mig har det med åren blivit allt viktigare med kläder i bomull som är snäll mot både barn, miljö och producent, vilket Maxomorra med sin GOTS-certifiering erbjuder. Och dessutom - de små namnlapparna som berättade vems påse som var vems säger ytterligare en hel del om Maxomorras omsorg.

För visst uppskattar man de små detaljerna också.



Varmt tack till Maxomorra! @maxomorra_official

onsdag 31 januari 2018

En söndag i januari

Jag sitter och bläddrar bland bilderna i mobilen, när jag landar på ett gäng vintervita och tänker tillbaka. 

Det var en söndag för några veckor sedan, som jag och lillasyster lockades ut på promenad i strålande solsken och på glittrande snötäcke. En perfekt vinterdag - lagom kall, spröd och vilsam. Jag antar att vi njöt av lite olika saker, hon och jag, men en fin stund på tumanhand hade vi oberoende. 




Som alltid så bär våra promenader ner till havet och allt det svindlande vackra kring hamnen. En plats där jag alltid väljer att stanna upp en stund, samla tankar och lugn.

Och en förunderlig tystnad råder. 






Fast, ja... förunderlig tystnad. Åtminstone tills barnaröst och lekfull iver bryter den. 




Jag fick däremot uppleva fascination över hur min annars så snabbfotade tvååring för en gångs skull faktiskt stannade upp, blickade ut och tog in - hon också. Naturens magi, kanske. 




Det behövs inte så mycket mer, egentligen. 

söndag 28 januari 2018

Gåvor att vara tacksamma för

Tulpaner.



De hör januari till på något sätt. Krispigt pastelliga gillar jag dem - precis som buketten jag fick igår. Allra vackrast gör de sig förstås i aaltovasen, jag tycker som bekant om när det blir lite spretigt.




I bakgrunden skymtar också en av storebrors julklappar, som i och för sig är lika uppskattad av lillasyster. I nätet klättrar, hänger och klänger de, och eftersom vi har det mitt i huset där vi är mest hela tiden, så används det också mest hela tiden. 

Rörelseglädje, minsann.

lördag 27 januari 2018

Eukalyptus

En rätt så otippad helgbukett kanske, men några kvistar eukalyptus skänker vårt vardagsrum lugn och ro detta veckoslut.



Livet med alla dess ingredienser rusar på, och just dessa spretigt väldoftande känns besynnerligt fridfulla mitt i allt som tillvaron bjuder. 

Jag kan egentligen inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att de tilltalar mig så mycket. Kanske är det bladen - nästan odefinierbara i sin blå-grå-gröna färg - eller så är det bara något vackert harmoniskt i dem, som fångar just mig. De lär dessutom vara nästan lika vackra då de torkat, vilket glädjande ger kvistarna en lång livslängd.




I köket står en helt annan favorit bland buketter, men den får jag återkomma till i morgon då dagsljuset gör dess skönhet rättvisa också på bild.

onsdag 10 januari 2018

Välkommen vardag

Ett långt jullov fick vi. Långt och fyllt till bredden med tillsammanstid, med allt vad det innebär. 

Tvååringen till exempel, hon är överlag inte alls särskilt övertygad om vilans och lugnets förträfflighet. I stället har hon mest fyllt de lediga dagarna med att riva huset och spurta runt mellan allehanda saker som har lockat.

Så visst har jag suckat.



När jag har suckat som tyngst har hon tagit mina kinder i sina små händer, lagt huvudet på sned och med allvarsam och oförstående blick frågat "mamma, lessen?". Och kanske det är just det som är så fint i föräldraskap. När en tung suck med en banal gest och två små ord istället kan övergå till något varmt och bubblande inombords. Älskade unge.

Så jag har också skrattat. 

Och lilla frökens leende har spruckit upp och ny energi har alstrats. Ingredienserna är onekligen många då man hänger med de små från morgon till kväll - precis som det förstås ska vara.

Nu har vi återgått till vardag, och det är skönt det också på sitt sätt. Jag uppskattar de rutiner som arbete, förskola och dagis förutsätter och det är en stor ynnest att få trivas så gott på jobbet som jag gör. En vardag som är välkommen, den också.

lördag 23 december 2017

Dan före dan

I 23 dagar har barnen, lucka för lucka och dag för dag, räknat ner. I lika många dagar har väntan i barnavärld känts evighetslång. Och det förstår man ju, när det är mystik, paket och en gnutta magi med i ekvationen.

Men nu så. Dan före julafton gör jag ett sista ryck att få ordning och julstämning i hemmet. Ett i mina ögon underbart vackert jularrangemang pryder soffbordet i vardagsrummet och granen är klädd av barnahand. 



Medan barnen mest längtar efter tomten, så ser jag själv kanske allra mest framemot lite lugnare dagar med förhoppning om att syskonkärleken ska ta sig andra uttryck än vardagens kiv. 

En riktigt god och fridfull jul önskar jag dig som tittar in här - vi är nästan där nu. 

söndag 3 december 2017

Pyntariver i samarbete med Maxomorra

Vi fortsätter att vinterpynta, den här lilla smällkaramellen och jag. Emellanåt känns det som att skotta snö mitt i snöstorm, men så är det förstås i varje hem med levnadsglada barn.




Tösens härligt glada kläder, första advent till ära, kommer som så ofta förr från favoriten Maxomorra. Mjuka, användarvänliga och lekfulla plagg, som dessutom är ekologiska och ansvarsfullt producerade. Sånt som både jag och flickebarnet med egen vilja gillar.




Tack till Maxomorra! @maxomorra_official

söndag 26 november 2017

Vinterpynt

Mitt flöde fylls med tomtar av alla de slag, och visst känns det att startskottet har gått. Hemma hos oss får åtminstone tomtarna vänta till nästa helg, men eftersom jag tänker vinterpynt snarare än julpynt, så har i alla fall något nytt plockats fram i vardagsrummet.




Ljusslingan med nakna glödlampor är precis en sådan som jag gillar just nu. Dessutom med timer, så jag slipper tända och släcka - vilket är utomordentligt bra för en som annars med lätthet glömmer antingen det ena eller andra. 

Och så massor med batteriljus förstås. Kvalitetsmässigt är de nästan lika fina som levande ljus numera, och helt utan brandrisk. 




Stjärnan är egentligen en gammal ljusstake, men jag har den upp och ner och föreställer mig att den är en tjusig prydnad istället. Funkar för mig, och definitivt för den här lilla tyllprinsessan också.